Så har jag varit på den stora hundutställningen i Växjö i helgen. Det var precis som alla varnat mig för: trångt, varmt, halt för hundarna och många trevliga människor att prata med ! Vissa har man ju träffat flera gånger, speciellt roligt är det att träffa Teas uppfödare och hennes valpars ägare och inte minst min gode vän och duktige handler Pernilla ! Utdelningen blev väl ok, en hel del tvåor men även en domare som tog sig tid att förklara varför och med tanke på att han lagt ribban högt och det var en internationell utställning så var jag helnöjd. En av teas tikvalpar (de fyller ett år snart, inte så valpliknande !) fick ett första pris och hp samt blev trea i sin klass !!!! Härligt att se !!!

När jag väl kom hem i helgen så blev det märkbart tomt runt omkring mig...Tea har nu fått installera sig hos uppfödaren för sin framtida valpning. Nedstämd blir man ju självklart, men i samma stund som saknaden infinner sig så blir man bara ännu mer ledsen. Inte för min del, jag vet att Tea lever och har det bra, men vet att det runt om i vårt avlånga land sitter familjer som mist sin berner hastigt genom sjukdom. Om jag tycker det är jobbigt, hur mår då inte de ? Kalla mig känslig, men mina tårar trillar av medkänsla för dessa familjer. Det som är så ledsamt och gör att det blir så brutalt är att sjukdomsförloppet är både snabbt och oåterkallerligt. Har man haft flera berner under några års tid så vet man hur snabbt det kan gå. Men det är inte samma sak som att säga att man vänjer sig !!!! Man blir lika ledsen och chockad den dan man står inför faktum !!!

Jag var lyckligt lottad och fick behålla en av våra bernrar i nästan tio år innan en tumör i lungan satte stopp för hans liv, det var lättare att bära när man visste att han haft ett långt och gott liv. Nästa berner hane som kom in i mitt liv fick det abrupta slut som är så jobbigt för närstående, märkte ett avtacklande i matlust och ork i 14 dagar, undersökning och operation där det upptäcktes cancer i magen utan att det gick att ta bort. Så han fick somna in 5,5 år gammal !

Jag blev då övertalad att "inte ska vi skaffa hund nu" och "nu ska vi ha tid till annat, kunna resa och så" . . . Jaha, efter några år med inga resor och tråkiga skogspromenader utan hund så satte jag ner foten och sa: Jag måste ha en ny BERNER !!!! För att byta hundras var det aldrig tal om och det lär det inte bli i fortsättningen heller ! Denna gången ville jag ha en tik och efter långt letande fann vi så lilla Tea hos eklovenskennel i Blekinge. Avslutar med en bild på min älskade Lotus, han var en sån härlig hund, älskade att åka med i husbilen när vi for iväg på sonens tävlingar i motocross. Älskvärd och en riktig mysvovve men en hane ända ut i klospetsarna ! Glömmer aldrig när han låg på gårdsplanen och ylade för det fanns löptikar i området. Min älskade Lotus från Dalaledens kennel.