Så har lilla Sascha på nio månader landat i denna familj ! Jag har länge velat ha en kompis till Tea men tvekat inför att skaffa en valp så när tillfället gavs så slog jag till   ! Sascha är en omplacering som jag och Tea nu ska försöka få lite hyfs på, ja mest Tea som tycker det behövs. Eller det är lite svartsjuka/avundsjuka som talar   ?

Både inne och utomhus så brukar de leka och ha skoj tillsammans, precis så som jag önskade, att de skulle bli kompisar   !

Tea är väldigt snäll mot henne och själv är hon en lugn och väldigt kramig tös ! Sascha är inte så van vid främmande människor och är lite försiktig i sina kontaktförsök. Men bor hon ihop med glada Tea som gör vad som helst för att bli kelen av vem som helst så ska det nog oxå ordna sig med tiden. Och mot mig är hon hur go o snäll som helst, en riktig raring   !

 Katten blev hon genast förtjust i och buffar gärna lite på Doris när hon ligger i en fåtölj eller i soffan. Återkommer med mer info efterhand som vi vänjer oss vid varandra !  

Ett kort får det oxå bli ju, här har hon snott kattens favoritplats framför elementet !

Fortfarande har jag inte tagit kort på Tea, men hon trivs med att vara hemma och har en energi som inte verkar ta slut, rena duracell-kaninen ! Annars ser hon ju ut som en tik brukar se ut när hon haft valpar, lilla nakenfisen !!! Har följt hennes valpar i uppfödarens blogg, Eklövens, och de är ju helt ljuvliga nu att titta på !  Kika själva och tack Carina för bilderna !!!

Det är Tova och Ronja på bilderna, Just for Us och Just in Time.

  Här spanar de båda systrarna på något...     

Tova överst och Ronja nedanför, sötungar ! 

Snön faller och vi går mot en vit jul ! Fick skickat till mig nya bilder på Teas valpar av uppfödaren, TACK Boris&Carina !!!!

Men det bästa är nog att nu när valparna hunnit bli sex veckor så dröjer det bara två veckor tills jag får hem min Tea igen !!!

Titta och njut. Med detta så vill jag önska: 

God Jul och Ett Gott Nytt År !!!

Så kom vi äntligen iväg och fick träffat Tea och hennes fina valpar !!! De var helt underbara, rultiga små knyten som nästan hunnit bli fyra veckor nu ! Tea blev glad att se oss, och visade stolt upp sina små valpar. Men det märktes att hon inte var beredd att lämna dem riktigt än, så därför kändes det inte så jobbigt att åka hem utan henne som jag hade trott !

Alltid lika härligt att träffa resten av flocken som bor där i vanliga fall, och självklart även Carina och Boris. Carina gjorde en riktigt smaskig paj som jag och sonen stoppade i oss med god aptit !

Några bilder blev det men som alltid så var det lite besvärligt då valparna inte var så villiga fotomodeller !

Tänkte bara slänga in en bild på tik ett från Teas nya kull !

Tack Boris och Carina för de fina bilderna jag fick på alla sju, sätter bara in denna nu ! De har nu hunnit bli drygt tre veckor ! Sötnosarna !

Jaha, vill ju gärna skriva trevliga inlägg i min blogg om lite olika saker men nu har jag både haft en otrevlig magåkomma och lite seg. Men ska göra ett försök att ialla fall skriva något...En ljusglimt i mörkret var ju förra söndagen då jag åkte iväg till höganäs och fick se Mentalbeskrivningar på främst Teas dotter Sally som bor i närheten samt andra berner, grosser och sist en schäfer !
Det var verkligen intressant att se så olika reaktionerna kunde vara mellan de olika raserna ! Vissa stod stilla och ville inte gärna agera mot figurerna medan andra drog iväg som världens jakthundar efter både figuranter och "kaniner".

Sally skötte sig strålande, en försiktig dam men inga nerver utanpå utan stabil och säker med sig själv (och med en oerhörd jaktlust lustigt nog...). Fick tagit några bilder men de blev mörka....hittade inte var man stänger av blixten.

Här hälsar Sally och matte på spökena.

Kommer ni ihåg min nya kattstege ? Den har ju stått på plats ett tag nu men så kom det en dag med sol och jag fick över katten ner i rabatten för att hon skulle vänja sig vid att gå upp via stegen. Lugnast att låta henne testa för sig själv tänkte jag och gick in men balkongdörren stod öppen. Efter ett tag så ändras hennes jamande till dova "morrande" ? Kikar ut på balkongen och får se stackars Doris hänga som en stackars sengångare i stegen.....stackaren, stegen var ju ganska fyrkantig och hade bara blivit lutad mot balkongen....följden blev att hela pinnen snurrade och stackars Doris som är så panikslagen för att inte kunna komma in, höll i sig med allt hon hade !!!!

Det var akrobatik av högsta klass men hon höll sig fast och kunde kämpa sig upp på balkongen !!! Stackars tös, jag får låna ett spett och slå ner den ordentligt i jorden samt förankra den i balkongen, tror inte hon vill göra om denna bravad !

Längtar så efter Tea, ett stort tomrum är det, skulle åkt i helgen men sjukdomen satte käppar i hjulet och inte blev jag inspirerad till att julpynta istället....Usch, att de ska behöva ha henne så länge di däringa små valparna !!! Men det är ju inte utan att man hade sett fram emot att få gosa och lära sig lite mer om deras personligheter när jag dyker upp ! Det värsta blir nog att tala om för Tea att hon inte får följa med mig hem denna gången....ialla fall för min del :( !

Här är ett talande kort på hur katten och jag aktiverar oss nu när vi inte har vår hundkompis:

Ha det bra alla vänner och bloggläsare !!!!

Älskade Tea har blivit mamma till sju valpar !!!

Nu har de äntligen kommit, de var åtta från början men den sistfödda klarade inte sig mer än några timmar. Fyra hanar och tre tikar. Enligt min uppfödare, där Tea befinner sig sedan några veckor tillbaka, gick förlosssningen utan komplikationer, dock var valparna så stora att det var tufft för Tea som i samarbete med Boris&Carina gjorde en jätteinsats !!! Jag är så glad att förlossningen är över, det är alltid en vånda att inte kunna påverka eller styra förloppet.

Vi gläds med Tea och hon är en sån underbar mor, väldigt mån om sina valpar och har fullt upp med dem !

Vi får hoppas att du inte upprepar din bravad från förra kullen....När de var en fyra-fem veckor så hade Tea lyckats tugga i sig en hög med grissvålar som hon hittade hos grannen på kvällsrundan. Smaskigt, tyckte Tea och tuggade i sig rubbet innan någon hann reagera ! Och meddetsamma när de kom in från promenaden så gick hon, som den goda modern hon är, direkt in i valplådan och spydde upp innehållet !!!! 

Min stackars uppfödare fick ösa upp kladdiga halvsmälta grissvålar i rappet...då var hon lite billig, den goda Tea, misstänker jag  !

Fick en fin bild också på de sju underverken av min uppfödare, tusen tack !!! Det hjälper lite, att kunna kika på dem men förhoppningsvis kommer jag snart förbi och tittar till alla åtta !

Detta är min katt Doris. Hon har haft ett riktigt kattliv...och har väl avverkat ett par av sina  ! Hon kom in i mitt liv när jag var nästan nyinflyttad till min bostadsrättsförening. Tea som då var sex-sju månader, var ju otroligt nyfiken på allt och alla, så även på katter som vi mötte på våra promenader. Bland annat var det en mamma med källing (trodde jag) som mer eller mindre bosatt sig under en balkong i samma byggnad som vi bodde i. Så flera gånger om dagen träffade vi på dessa, och speciellt kattungen var väldigt intresserad av Tea. Efter ett tag blev jag klok på att den vuxna katten var en kastrerad hankatt. Men de bägge tillhörde ett ungt par under vars balkong de tillbringade större delen av sin tid. Det visade sig att kattungen hade kommit ut via balkongen och kunde inte ta sig in igen och då den var skygg så började paret mata dem under balkongen istället. När jag och Tea passerade så hade jag ofta lite köttbullar i fickan då vi var flitiga på att öva vad Tea lärt sig på lydnadskurs. Så allt som oftast blev det några bitar till dem också som ungen ialla fall slök med god aptit !

Detta var under vinterhalvåret och i månadsskiftet mars/april fick jag avliva min älskade Circus, en svartovit katt vi haft i 16 år men hennes historia tar vi en annan gång. Samtidigt fick min syster gå till det unga paret (de bodde grannar) med ett tråkigt besked, hon hade hittat deras vuxna katt död i ett buskage, troligen överkörd  .

Så i ett par veckors tid såg jag den lilla källingen springa omkring ensam och det skar i hjärtat på mig. Det unga paret väntade barn och skulle flytta till större boende så jag frågade vad de hade tänkt göra med deras källing. "Tja....vi vet inte, vi har försökt fånga henne men inte lyckats, hon är alldeles för rädd av sig". Jag kan ta henne sa jag ! "Javisst, sa dem glatt, men du får själv fånga henne !" I samma veva fick jag del av hennes liv före hon hamnat hos dem. Hon blev hittad av en ung tjej i ett förfallet uthus på en ödetomt. Då var hon bara någon månad gammal och verkligen liten !!! Det var inte lätt att få mat i en sån liten men hon växte till sig ialla fall.

Nu skulle jag fånga katt !!!! Hon kom inom räckhåll flera gånger om dagen men när jag skulle ta henne så var hon borta som en oljad blixt !!!  Efter en vecka började jag misströsta men fick då låna en kattfångarbur av Tassebo, stort TACK !!! Sålunda köpte jag smaskig kattmat på burk, laddade fällan´, placerade den utanför min systers köksfönster och ställde mig vid fönstret för att se när katten skulle bli fångad ! Katten kom...smög in i buren....klev ut igen och satte sig för att putsa sig när hon ätit sig mätt och glad ! Kvar stod jag....besviken och undrande ??? Det visade sig att jag inte tagit i beräkningen att kattungen var så lätt så fällan behövde vara känslig som i en musfälla för att slå igen ! Ok, med rätt laddning blev kattungen fångad och startade sitt nya liv som innekatt ! Ett namnbyte stod också på tapeten, från Gunilla till Doris :D !

Sterilisering stod också på dagordningen, hon undrade nog vilket djävla ställe hon hamnat på ! Det visade sig också att månaderna på drift utomhus hade gjort att hon inte var så kelen utan väldigt skygg och rädd av sig. Men tiden och kärleken kan göra underverk, så även om hon numera är väldigt tillgiven mot mig och yngsta sonen så försvinner hon snabbt när vi får besök. Men en katt som inte är nyfiken är ingen katt, så efter ett tag brukar hon dyka upp, dock inte för att bli kelad, där går gränsen ! Däremot håller hon sig väl gömd de dagar jag råkar vara bortrest och ber min syster vara kattvakt. Den första tiden fick jag ju leta upp henne om jag ville kela henne, numera kommer hon frivilligt och ligger gärna draperad i en fåtölj eller på en fönsterkarm och nätterna tillbringas gärna vid sängens fotända. Vis av tidigare erfarenheter så fick hon inte gå ut på balkongen under flera månader men under sommartiden så fick hon börja gå ut och länge nöjde hon sig med att sitta på fönsterblecket och kika ner. Men en dag hoppade hon ner i buskaget nedanför......!!!

Jag hade tidigare funderat ut att jag skulle skaffa något slags stege till henne men inte blivit klar än, men en lös bräda som förre ägaren använt som fönsterbräda fick bli en provisorisk stege. Men nu återstod det att hitta henne, fånga henne och få henne att förstå stegens funktion !!!

Det var med bultande hjärta jag gick runt huset för att få fatt i henne, hon var fortfarande inte tillgiven eller speciellt kelen vid den tidpunkten ! Till saken hör att inte ens idag kan jag ta i henne när hon befinner sig på golvet, så jag var riktigt nervös! Men hon förstod nog att jag ville hjälpa, efter lite lirkande kom hon fram så jag kunde få fatt i henne och placera henne på stegen. Lätt som en plätt begrep hon funktionen efter första gången och sedan dess har hon inga problem med att ta sig tillbaka till balkongen !

Under tre månaders tid har vi haft balkongrenovering och det är många gånger Doris satt sig vid balkongdörren och tittat demonstrativt på mig. "Ska du inte öppna och släppa ut mig, människa!"

Dessutom var det både plast för fönsterna och byggställning utanför så inte ens en utsikt har hon haft ! Den gångna veckan har jag inte haft balkongdörren öppen men idag blev det fint väder och Doris smög sig ut, upp på fönsterblecket och hoppade ut ! Jaha, brädan var försvunnen med byggföretaget och det dröjde inte många minuter innan hon började ropa på mig att hon ville in igen !!!! Hörde på hennes röst att hon blev mer och mer desperat, visst har väl även katter minnen ? Och jag har förstått i efterhand hur hemsk tiden under balkongen varit för henne då den vuxna katten åt det mesta av maten och lämnade henne att halvsvälta. Och hon har fortfarande inte lärt sig att spinna som en vanlig katt, lär väl aldrig göra det.  Sen hon blev min har hon aldrig ätit en köttbullebit, så hon måste ha varit väldigt hungrig vid våra första möten.

Märkte även hur hon förtvivlat försökte hoppa upp mot balkongen men hon hade inte en chans, den sitter för högt upp. Så på med jackan och ut på bakgården för att fånga in henne så hennes mardröm skulle sluta ! Katten blev infångad, balkongdörren stängd och jag fick ett uppdrag: fixa en stege !

Resultatet syns här nedan, fick limma bitarna så nu ska det torka och testas imorgon ! Ytterligare en bild på Doris kommer här, hon blev tre år nu den förste november (gissar vi) ...Och jag hoppas få ha hand om henne i många år framåt.